Stachys palustris ,  knölsyska

DALARNES FLORA 1949

Stachys palustris L. - KRÖNINGSSVÄRD 1831 (Linne 1734).

ta. (-spr.) huvudsakl. i kulturtr., i norr o. sydväst mera s. Känd fr. alla snr. S., B., Ö. alltifrån Malingsbo (fl.) o. Grängesberg (Sff) till Svartnäs (WIG.), Furudal (Cn), Skattungbyn (ta.: Wbm) o. trakten runt Orsasjön (ta.); Vänjan fl. till Kyrkbyn!; Älvdalen fr. Blyberg o. Evetsberg c. 10 lok. upp till Åsen!; Hamra Abborrsjöknoppen (1945 Hbs). V. Säfsnäs (Fk), Tyfors (At); Malung ej s. (Håk., Bmn); övriga snr t.s., åtm. till Sälen!; utom älvbygderna känd fr. Lindesnäs!, Flatbyn, Eriksfors, Öje station (At), Öje (Oliv.). F. Särna »i Sernabornas åkrar» (LIN.) =Särnabyn!, Kryptjärn!, Heden!; Idre Idrebyn v. Sunnanå (1922)! - Klart inhemsk åtm. i låglandet t.o.m. Runn (o. Siljan?); »a.» vid åbräddar o. på sidlända åkrar etc. (KRÖN.), både huvudf. och »v. agrestis» a. (IND.); åkerformen dock ojämf. vanligast.

S. palustris x silvatica?

En av Gahn som S. alpina L. uppgiven växt - v. Rättvik: Altsarbyn i en åker, samt m. Boda o. Osmundsberget (GAnN p. 11 o. 14) - har förmodats vara hybriden i fråga (WG 24 ss. S. ambigua) ; trol. var det väl S. palustris. En annan uppg., »S. silv.x pal.?» v. avtagsvägen till Altsarbyn (Pu), komplicerar dock frågan. (S. silv. tycks finnas åtm. där).

Tillägg 1960

S. palustris. - Ö. Ore Dalfors (Siv. & Rqt). V. Malungs kyrkbygd a. rud., Skördåker v. älven (Sdn).

Tillbaka