Poa palustris ,  sengröe

DALARNES FLORA 1949

Poa palustris L., Roth (P. serotina). - KRÖNINGSSVÄRD 1830.

ta. i sydöstra låglandet, eljest spr.(-t.s.) till fjällbygden, huvudsakl. i dalstråken. Uppg. finnas fr. alla snr, en del dock utgallrade ss. ovissa (förväxt. med föreg.?). I en av Sam. reviderad lista kvarstå säkra belägg fr. de flesta snr i S., B., Ö. upp till Linghed (At), Svartnäs (enl. WIG.), södra Ore (åtm. Sunnanhed!), trakten kring Skattungen o. Orsasjön (fl.), även Siljansfors (enl. LUNDBL.), samt Älvdalen Kyrkbyn o. Månsta! Osäker (enl. Sam.) i Enviken, Malingsbo, Boda, Våmhus, Vänjan, Hamra o. större delen av V., där följ. godtagits: Säfsnäs Fredriksberg (Kj.), Annefors (Bng); Malung Grönland!, Romarheden (Håk.), Öje station!; Transtrand Fiskarheden!, Mornäs o. Kyrkbyn (Hdn) ! Uppgavs i den äldre listan [säkert med rätta: At] spr. längs hela Västerdalälven till Fulunäs (Sam.). F. åtm. Särna Heden!, Idre Idrebyn o. Storsätern! - Täml. kulturgynnad (ej sällan rud.), även spridd m. vallfrö (ss. på Orsa flygfält: At) ; de ovissa lok. därför nog oftast riktiga, t.ex. Våmhus Bäcka o. Rymnäs (Sam.) ; Hamra Fågelsjö (AND. & HESS.). Mindre trolig i Särna Mörkret (KELLGR.); saknas i Älvdalens krpk (VEST.).

Tillägg 1960

P. palustris. - Ö. Älvdalens kronopark v. Granånäs o. Granåvallen (Mm). V. längs Västerdalälven ännu v. Horrmundvalla (»kärrgröe», l.c.), bl. a. *Lima kyrka (H. v. P.). - Som rud.-växt exv.*Lillhamra stn, Björbo stn, Nås stn o. Sågen stn (At). - Alltjämt oviss (enl. Sam.) i Enviken, Malingsbo, Boda, Våmhus, Venjan o. Järna.

Tillägg 1970

P. palustris. -V. *Vansbro, rud. (At). F. Särnabyn v. sjön (At).

Tillbaka