Lolium perenne ,  engelskt rajgräs

DALARNES FLORA 1949

Lolium perenne L. - HARTMAN 1838 (C. M. Blom 1700-t.).

Nyare(?) synantrop (mest m. gräsfrö), t.s. - frånsett gräsmattor - o: trol. alltid ± tillf. Funnen i vallar fl., åtm. till Orsa (Ag), även en gång i Idrebyn (1922)! men förgäves prövad i Särnabyn (KELLGR.); ngn gång på banvallar (kring Jularbo: Lr). I gräsmattor nu ej s., främst i städerna (äldsta uppg. Kopparbergs kyrkogård: Svz), f.ö. åtm. upp till Vikarbyn!, Brintbodarne o. Vansbro (At). Även smått förv., t.ex. Krylbo bangård 1940 (At), Säters dal 1913!, Domnarvet på vägkant 1915!, Rättviks bangård 1946 (At). - På landsvägsforornas tid trol. sporadisk längs vägarna (m. foder?); härpå tyda.uppg. fr. Norrbärke fl. (Lsm: KRÖN.), »Näsgårds län» (Blom: ib.), Säter 1860 (An); v. Dalälven »a.» (ZETT.), milt sagt överdrift. Okänd för WG 1824.

Tillägg 1970

L. perenne. - Allt oftare sådd (gräsmattor, vägslänter) men ej uthållig; förv. i *Vintjärn »som ogräs» (AVIG.) o. *Särnabyn (v. skräphög: 1961 At).

Tillbaka