t.s. (-spr.) upp till Siljan (säll. högre), dels åtm. skenbart vild (i nedre Dlr.), dels ± klart förv. - Som vilda te sig en del förekomster i lunddälder o.d. (dock alltid nära bebyggelse) ; nämnas må: S. Folkärna Rotfallet (At); Avesta (IND.), Tråbacken, Älvbro (Sdn); Grytnäs Hyttan!; Garpenberg Pålsbenning (Lr, Isr.), Jönvik!; Hedemora (IND.), Vikmanshyttan!; Husby Hanåker (lund n. sjön, även han-ex., At), Kloster (KRÖN.)!, Långshyttan!; St. Skedvi Fäggeby, Hysta etc.! (se WISTR.); Säter Säters dal (KRÖN. o.a.)!; Vika Stämshöjen (Stbg o.a.)!=Trostbäcken (Olss.); St. Kopparberg Källslätten o.fl. kring Falun (se KRÖN., WISTR.). B. Malingsbo M. bruk v. ån (Siv.); Söderbärke Skarven o. Hugnora (At) ; Ludvika v. Gorlången (strandsnår), Brunnsvik (lunddäld v. 'Humlevarpet') etc. (Fd). - I övrigt ett 40-tal noterade lok. (mest stenrös o. vägkanter) i S., B., Ö. upp till Svärdsjö Bengtsheden (AUL. ) o. Vintjärn (Wr), Boda Osmundsberg (Hng), Sollerö Bengtsarvet!, Mora Siljansfors v. ån (LUNDBL.), Vänjan Myckelåsen (Vd); även Hamra Fågelsjö (AND. & HESS.). V. blott ngn gång förv.: Nås Utanhed (At) etc.

Sannolikt bör humlen i Dlr. uppfattas som neofyt; t.o.m. i Säterdalen - ehuru »på några ställen ymnig» - misstänkes den vara förv. (SAM. 10 o. 25 b).

Humulus lupulus. - Ö. förv. i *Ore Dalfors (Siv.) o. *Älvdalen »ngn gång» (FÄRJE).

Humulus lupulus. - Som »vild» även i Husby Mölnarbo (Kpl), Norrbärke Gessberg (Bj.) o. Söderbärke fl. mest v. Barken (Nsv. o. a.), alla dock nära bebyggelse.

Humulus lupulus, humle. Bjursås Älgbergets fäb, i lövskog vid sidan av bebyggelsen 1963!

Tillbaka