a. (--allest.) i alla snr; ofta uppstig. på fjällen.

Med a v v i k a n d e b l o m f ä r g ± a. i övre Dlr. (traktvis förhärskande) , söderut mera s. Det mesta betecknas som f. fl. lilacinis (Sam.) med talrika lok. mest i fjäll- o. bergstr. Trol. denna är det som anmärkts v. Särna redan av LINNE (»>hvit blomma med röda ådror», Iier p. 285), längs OrsaSveg-banan »ytterst a.» (NORDSTIL) o.ft. uppe i nordväst (AR-w_ OLIV., VEST.; FoRSSL. 11:1 p. 67, 112, 130, 191). Även med röda (» ej violetta», ib. p. 112, jfr KELLGR.) o. s k ä r a bir (ARw.). Verkligt vitblommig (f. 11. alb.) trol. s.: Hedemora Skåns fäb., Könighyttan (Dn); Säter Bispberg!; St. Tuna Buskåker!; även uppg. för Söder- o. Norrbärke (se CED.), Ludvika Storgården (Fd) etc. -- Jfr LUNDMAN i S.B.T. 1948.

»f. parviflorum» (honformen), som ofta finnes (WISTR., VEST., DRUCE o.a.), uppges även vitblommig: Ludvika Brunnsvik (Fd); Älvdalen Skärklitt! (WISTR.), »m. Mora o. Älvdalen» (Hnm: IND.).

G. silvaticum f. fl. alb. - Gagnef Björka hpl. (»kritvit», Pt); Grangärde Hommanberg (ymn.), Floda Flen, m.fl. st. (Gs); Älvdalen Morkarlåsen (N. i D. p. 84). - Andra färgff. i Grangärde (med »skära blr» ej s., Gs), Malung v. Malungshem (»ljust skära blr», Sdn), etc.