Galeopsis bifida ,  toppdån

DALARNES FLORA 1949

Galeopsis bifida Boenn. - WISTRÖM 1905 (Linne 1734, se nedan).

a.(-ta.) i alla snr, i Idre åtm. till Storbo (Prs.), Huskläppen o. Lillfjäten!; i Älvdalens krpk dock s. (2 lok. hos VEST.). - Starkt kulturgynnad (ymnig som ogräs), men ej s. även i rena vildmarken (sydberg, skogsklippor, fall) ; av allt att döma inhemsk, åtm. upp till Mora Leksberget (LUNDRI,. p. 74) o. Gopshusberget (Vd). - Givetvis sedd av de gamle, men inbegr. i G. tetr.; jfr anm. nedan! Äldsta bevarade ex. 1866 (Cn).

f. rosea och f. sulfurescens finnas ofta tillsammans (AND. & HESS., SAM. 10).

SBT .81 1987

G. bifida, toppdån. Bjursäs Smälingberget riklig; Ljustjärnängarna flerstädes! Arten är ju åtminstone till synes spontan i många norrländska sydväxtberg och skulle kunna vara så även i Smälingberget, men eftersom området är mycket kulturpåverkat kan den lika gärna vara spridd från kulturmark. Leksand vanligt hyggesogräs i granskogsmark i centrala delen av bygden samt invid fäbodarna (även vid sedan länge nedlagda). Massuppträdandet efter nedhuggning av äldre, slutna skogsbestånd antyder behållen lång grobarhet hos frukterna (som hos svedjenävan). Ljusoch mörkblommiga former ofta tillsammans på hyggena (allt LK).

Tillbaka