Cardaminopsis arenosa ,  sandtrav

DALARNES FLORA 1949

Cardaminopsis arenosa (L.) Hayek (Arabis aren.). - [WAHLENBERG m.fl., se följ. art] ; IVERUS 1875 (ss. A. aren. v. borealis), LÖNNROTH i K.V.A. Övers. 1882: 4 p. 47 (C. G. Andersson1860; jfr nedan).

Ny(are) synantrop, mestadels a.(-allest.), utbredd i alla snr (Malingsbo dock osäker), i Idre ända till Storbo o. Foskros!, nu även Grövelsjön (Bck, Kj., Vtn). - På de flesta håll en karaktärsväxt för nyvallar, lindor o. ruderatinark, ej minst järnv. (saknas väl ej på en enda bangård).

Intill vår tid ofta förväxlad med följ. art, som länge ansågs vara den enda här, så 1845 enl. FRIES (se nedan) o. ännu 1870 (HARTM.). A. aren. v. borealis Fr. (=C. arenosa) dock uppgiven långt tidigare (HARTM. 43) men trol. ej rätt uppfattad förrän hos IVERUS (»södra delen fl.»). Äldsta säkra belägg: Säter 1861 (For.), väl =Rybonäs (1860 An), St. Skedvi o. Vika (Cn [1866 resp. 67] : LÖNNR. l.c.). Kan nog misstänkas importerad på samma gång som Euphorbia esula, tagen v. Säter (Rybonäs?) redan 1839, dock möjl. som kulturflykting. C. arenosa annars mest lik Barbarea vulgaris både till invandring o. förekomstsätt; invasionen dock ännu snabbare. Hade på 1880-t. nått Falun, Ludvika o. Nås (allt enl. ex.); omkr. sekelskiftet redan a. åtm. i silurområdet (J0H.)1 o. norrut hunnen till Tandsjö (AND. & HESS.)1 o. Älvdalens kyrkby (Hgl.: WISTR.). - 1 ss. A. aren. *suecica, säkert = C. arenosa.

Tillbaka