Astragalus penduliflorus ,  smällvedel

DALARNES FLORA 1949

Astragalus penduliflorus Lam. (Phaca alpina). - KROK & ALMQUIST (ed. 3) 1888 (0. V. Vaklin 1885).

S. Gustafs »S om Backa by» (1935 Hans Lindgren [F]), n. Mossby (1946 At), samma st.? Ö. Gagnef i skogen nära G. stn (Hd: WISTR.) =Tjärnaheden längs järnv., mest v. ett f.d. stickspår! (SAM. 13*), samt v. grustag (=stickspårets andra ända) 11/2 km NV om föreg. (folkskollär. P. Lis), allt på Grävs ägor; Ål Långsjön v. vägen till Blåbodarna (1924 id.); Rättvik (K., & A. (ed. 5) 1893) =Kungshol (O. V. Vahlin: WISTR., o.a.), här illa behandlad, 1893 blott ett par ex. (Kk) men sedd ännu 1911 (Vr), enl. Vahlin även på »ett annat, mera svårtillgängligt st.» (allt enl. SAM. 13), »utdöd [v. Kungshol] men flyttad till ett annat st., där den fortlever» (Pn).

Av P. Lis' utsago framgår, att förekomsten längs järnv. i Gagnef torde vara sekundär. »Ålheden» [R] torde syfta dit. - Även i [Gagnefs] Nordåker, men »utplanterad av en apotekare» (Bn).

Tillägg 1960

A. penduliflorus. - Om den kända förek:n i Gagnef (studerad av At under ett par timmars besök hösten 1959) må följande nämnas.

Den är nu synnerl. rik o. uttänjd till ca 3 km i längd; avsevärd ökning har alltså inträtt på 50 år (jfr SAM. 1913). Frånsett själva banlinjen o. det forna stickspåret växa talrika grupper i tallheden omkring, men endast på trampad, körd el. uppgrävd mark. Massor av individ hade vissnat under årets torka, men många buro mogna frön. Ingen urspr. förekomst hittades under besöket. Helt uteslutet är nog ej, att en sådan funnits i den åskant, som bortskars vid grustäkten för banbygget; i alla händelser tycks huvudhärden ha bildats där (kring grustaget). Det förefaller dock troligt, att arten döljer sig på ngn annan plats i den ravinrika terrängen, som erbjuder alldeles liknande växtplatser som den i Gustafs funna.

Tillägg 1970

A. penduliflorus.. - Ö. *Rättvik »isälvsomr. NÖ om Rättvik» (BERG 66). säkerl. identisk med ngn av de förut uppgivna (se D. Fl.).

Tillbaka