Urtica dioica ssp. dioica ,  brännässla

DALARNES FLORA 1949

Urtica dioica L. KRÖNINGSSVÄRD 1843 (Linne 1734).

allest. i låglandet, eljest ta.(-a.), i nordväst mera s. Känd fr. alla snr, ännu i Hamra ta. (AND. & HESS.), Älvdalens krpk h.o.d. (se VEST.), Transtrand »a.» (Sfn) åtm. till Fulunäs! F. Särna Öjvallberget (Iris Stenberg), Särnstugan!, Särnabyn (Gunvor Jonsson) ; Idre Idrebyn (ett par st.) !; Storsätern! (»vild?»), Grövelsjögården (rud., Kj.).

I huvudsak knuten till bebyggelsen o. dess grannskap (stund. som neofyt). Inhemska tf. - ej närmare undersökta - finnas dock fl. i lundo. sydbergsveget. (»misstänkta» enl. SAM. 17 p. 83). Sam:s form fr. Storsätern nyligen betecknad som intermediär mellan ssp. eu-dioica o. ssp. gracilis (Ait.), se SELANDER S.B.T. 1947 p. 270. - Vildff. kända t.ex. från Söderbärke Tvikbo nedom däljorna (At), Gagnef Trolldalen (LUN.), Leksand Flatberget o. Järna Skamsåsen (At), Älvdalen Åsen! (»vild»); Idre se ovan. - f. holosericea Fr.: St. Tuna Frostbrunnsdalen (Bn).

Tillägg 1960

U. dioica. - Vildform (»ad ssp. Sondenii»): Leksand Vädertuppsberget (Bj.); trol. samma f. där iaktt. förut (Ehr.).

Tillbaka